Detta är en bild av mitt inre

tisdag 9 augusti 2011

Medelmåttan

Snart är det skolstart. Ett visst pirr i de flesta små barnmagar infinner sig. Kanske även i föräldrarnas magar. Pirr av förväntan och hos vissa av oro.
Yngsta dotterns första skolår avslutades med att hennes mor stegade upp till rektorn med arga kliv. Likadana kliv som många föräldrar tidigare tagit. För det uppdagades att mångamånga elever i klassen blivit hotade och slagna av ett fåtal pojkar, med mycket ledsenilska inom sig. Ledsenilska som måste få komma ut. Eftersom pojkarna är små, har de få ord och strategier, de använder i stället nävarna, tillhyggen och de fulaste ord de kan.


Reptilhjärnan i mig önskar dessa små pojkar åt fanders. Må SJ ta dem. Men jag lyder sällan min reptilhjärna. Mitt hjärta och mitt intellekt anser i stället att detta är de vuxnas ansvar. De måste se till att alla under skoldagen har det drägligt.

Så det var målet för mina arga kliv, att fråga rektorn, hur alla i klassen ska få det uthärdligt. Och han pratade om pengaresursbrist ochvigörsågottvikan. Och jag trodde honom. För den kommunala skolan utarmas på pengar och de flesta gör verkligen så gott de kan. Men när det gäller mitt eget barn så kan jag inte tänka utifrån ett makroperspektiv, ett samhällsperspektiv. Jag kan endast tänka på mitt barns bästa, här och nu.

Mitt roliga barn, som läste när hon var tre, som vill veta hur saker hänger ihop, som längtade så förtvivlat efter att få början skolan och lära sig saker.

Mitt barn som efter ett tag tappade lite av lustenglimten, för hon var tvungen att repetera allt hon kunde igenochigenochigen. För alla skulle ju hänga med. Alla kunde ju faktiskt inte läsaräknasittastill.

Mitt barn som blev tröttare, ledsnare och argare. Och som började berätta om hot och slag. Och om hur hon slog tillbaka. Försvarade sig. Försvarade sina kamrater som också blev hotade och slagna. Hennes ilska gjorde att hon aldrig kände sig som ett offer. Hennes ilska gjorde att det var lättare att ge sig på någon annan än henne. Men hennes ilska innebar också att en del vuxna, när hon bad om hjälp, när det var tre pojkar mot henne ensam, ansåg att "du kan minsann också ibland.."

Så jag sa till rektorn att jag önskade att min dotter var en mesig medelmåtta. Han kontrade med att det trodde han inte alls, jag var väl stolt över mitt barn? Klart att jag är stolt, svarade jag. Men hon hade klarat sig bättre om hon kunskapsmässigt låg i mittfåran, om hon drog sig undan i ett hörn, om hon fann sig i att ett fåtal pojkar ansåg att de ägde större delen av skolgården. På det hade han inget svar.

Jag håller tummarna för hösten. Och räcker inte det. Då tar jag till nävarna..

14 kommentarer:

  1. Jag blir både helt "knäckt" OCH full av fighter-anda samtidigt, när jag läser ditt inlägg! Som mamma till ett av skolan drabbat barn och som resurs för barn i behov av... har man SÅ mycket känslor, tankar och hopp om att kunna förändra och göra skillnad!!! Jag vill tro att jag gör det. Åtminstone för ett fåtal! Man vill ju hjälpa ALLA!

    Lycka till, och stå på dig för din underbara dotter!

    SvaraRadera
  2. Jag kan inte annat än säga att jag förstår dig, och att jag tycker att du gör rätt!

    SvaraRadera
  3. Jag lämnade ofta en liten dotter med magont och tårar i ögonen. Hon kände sig utanför och trodde att alla tyckte hon var dum i huvudet för att hon inte var lika snabb som de.
    I september gör vi ett nytt försök i en ny klass. Kanske hänger hon med den här gången och känner sig accepterad.
    Som mamma blir man ledsen av det som händer i skolan.
    Hoppas det löser sig för dig med.
    Kram Elle

    SvaraRadera
  4. Heja på! Skönt för din dotter att ha en mamma som vågar kliva in till rektorn!

    SvaraRadera
  5. Skolvärlden är så tuff idag att hemundervisning känns lockande ibland. Stå på dig och krama om dottern. KRAM!

    SvaraRadera
  6. Stå på dig!! De där rektorerna skyller alltid på att det inte finns pengar till fler resurser men de gör det.. De kan söka efter pengar just till det ändamålet, det handlar enbart om att de inte pallar. ENBART om det!
    Sen måste vissa föräldrar tydligen gå en vågauppfostrabarn-kurs, ungar idag är ju helt galna. Jag kommer oxå snart att köra med hemundervisning eftersom jag har en dotter som din, hon vägrar vara offer men blir då oxå den som oftast får ta skulden. Som tjej får man INTE försvara sig, det är enbart pojkars rättigheter visst. Fan vad arg jag blev....men vi har samma dilemma här :((((
    //Git.

    SvaraRadera
  7. känner igen :( & tråkigt är det för min yngsta börjar 3:an till hösten & ja man kan bli SKOLTRÖTT väldigt tidigt om man inte får nån stimulans. & hos oss har vi oxå ett gäng "olyckliga" ungar i klassen !!

    men det är FAKTISKT skolans ansvar att alla barn känner sej TRYGGA !!! och för att citera min lilla "ängel"

    "mamma om det är lag på att jag ska vara i skolan borde det inte vara lag på att få lära sej något då"

    Liten & klok !!!

    Hoppas alla "barn" haft ett SKÖNT sommarlov & hösten börjar bra !!!

    ha det :)

    SvaraRadera
  8. Vilken tur att din dotter har en sån mamma som vågar säja ifrån ! - Men tyvärr är det väldigt ovanligt idag...Många föräldrar har varken ork eller tid att ta strid för sina barn !
    Dessutom har vi politiker som inte fattar att kommunerna måste få mer pengar till skol och barnomsorg !
    Kämpa på !
    Kram / Anneli

    SvaraRadera
  9. Det är sig nog lika i alla läger, det gäller att kunna fräsa ifrån ordentligt! Och det verkar du ju kunna, så då är det bara att hoppas på att det ger resultat också.

    SvaraRadera
  10. Fixa så din dotter byter skola!! NU!!!

    SvaraRadera
  11. Det är svårt när alla ska vara lika och resurserna stryps, vad gör man? Det är bra att någon vågar säga ifrån och jag tror ju mer på ett oändligt tjatande än rytande.....Agneta kram

    SvaraRadera
  12. Bra sagt och du vänta inte många dagar med att stega upp igen. Det är inte din dotters fel att den svenska ekonomin ser ut som den gör. Fajtas slåss jag vet hur det är men eftersom jag är lärare men man ska aldrig acceptera ett sådant svar. Din allra viktigaste ska få ut det hon behöver och vill ha av skolan. Det ska lärare o rektorer se till. Blir så arg över dom svar du fått. Skulle vilja ta ett snack med din rektor
    Heja på du gör helt rätt

    SvaraRadera
  13. Ta på dig de mentala handskarna och slå till du. Det kan tyvärr behövas ibland. Jag hoppas det ordnar sig.

    SvaraRadera